Säker hamn i en turbulent omvärld

Ingen har nog lyckats undgå att mycket händer i omvärlden. Storbritannien lämnar EU, USA slutar sina gränser, Grekland är fortsatt krisdrabbat och hela EU-området är minst sagt svajigt. Det verkar som att världen plötsligt fick väldigt svårt att samarbeta över de politiska gränserna. På den positiva sidan har det skett stor konsolidering inom den privata sektorn. Företag med stora intressen i dagligvaruhandeln, så som Proctor & Gamble och Unilever, har gått i motsatt riktning och förbättrat sitt samarbete över gränserna. Produkter förs över gränserna i en omfattning som världen aldrig förr bevittnat.

Men vad säger detta om säkra hamnar? Snittsvensken har i stort sett alla sina sparpengar på ett traditionellt räntekonto. De flesta har dem till och med på konton som knappt ger någon ränta. Anledningen är att sparkonton har länge ansetts som att helt enkelt ha pengar i förvaring, tillgängliga när man nu önskar. Men faktum är att det finns två stora risker för sparkonton: valutans värde och bankens finansiella ställning. Pengar på ett sparkonto är helt enkelt en skuld från banken till dig som kontohavaren. Skulden är bunden till en viss valuta, vanligen svenska kronan. Skulle banken gå i konkurs så träder staten i dess ställe. Därför är det förvisso en väldigt trygg skuld. En större risk är däremot svenska kronans ställning i omvärlden.

Om svenska kronan försvagas så blir, i ett internationellt perspektiv, pengar på sparkontot mindre värda. Många använder motargumentet att det inte spelar någon roll då vi svenskar ändå mest köper saker i Sverige. Men som verkligheten ser ut så är vi i vårt land väldigt beroende av import. Om kronan minskar i värde, så kommer de bolag som faktiskt importerar varorna vi köper att få betala mer. Dessa ökade kostnader rullas i stort sett alltid vidare till slutkunden. Därmed får vi svenskar betala mer för våra vardagsvaror om svenska kronan försvagas. Acceptera inte argumentet att Sverige är en skyddad hamn.

Vad kan man då göra? Lita inte på någon som säger sig ha ett enkelt eller snabbt svar på denna fråga. Det enda som kan sägas med all säkerhet är att ingen vinner på att ha alla pengar på ett och samma ställe. Sprid istället risken. Hur sprider man risken? Det måste var och en själv ta ställning till. Vissa förespråkar aktier, andra förespråkar indexfonder medans vissa springer och köper tavlor och möbler eller guld. Vi tänker inte ge oss in i debatten angående vad som är det mest rationella valet. Däremot kan konstateras att för den vanliga spararen som sätta undan pengar under en längre tid ger bäst i att sätta ungefär hälften av sina pengar på ett sparkonto, och resten i en global indexfond med så låga avgifter som möjligt. Vill man vara extrem går det att öppna sparkonton i olika valutor och dela upp sparandet mellan dem. Men eftersom det är svårt att förutspå vilka valutor som kommer att stärkas är detta en risk i sig.

Så vad är den säkra hamnen? Det dystra svaret är att det inte finns någon. Man får skaffa flera mindre båtar och parkera dem i olika hamnar. På det sättet drabbas man inte allt för hårt om en av dem faller samman.